Justitiekriget mot Israel

Trots att många av er nu redan är, eller är på väg, att åka på semester, vill vi ändå sända denna korta rapport eftersom saker och ting utvecklar sig snabbt på den internationella scenen. Denna rapport koncentrerar sej på det aktuella hotet som ett ensidigt utropande av en palestinsk stat i FN i september utgör, samt kungör några viktiga datum under år 2012 och 2013.

Våra planer för hösten kommer att vara beroende av våra finansiella tillgångar. Vi ber dej att under bön överväga att göra en generös donation under denna kritiska tidpunkt. Tack för din förbön och ditt stöd.

Det internationella ”justitiekriget” mot Israel intensifieras när PA planerar att komma till FN med ett nytt förslag att grunda en palestinsk stat 

Ett av de allvarligaste hoten mot den judiska statens säkerhet som gått ganska obemärkt förbi, är att den palestinska myndigheten (PA) deklarerat att de återigen i FN i september kommer att föreslå ett ensidigt utropande av en palestinsk stat. Detta kungjordes på en nyligen hållen presskonferens i Paris, ordnad av Frankrikes nyvalde president Hollande, som där antydde att han kommer att stöda palestiniernas strävanden.

Detta drag är en del av en välorganiserad kampanj inom det internationella justitiekrig*) som ytterst syftar till att olagligförklara och slutligt besegra staten Israel. PA hoppas på att uppnå detta genom ett ensidigt utropande av en islamsk stat på Israels historiska kärnland, med Gamla stan i Jerusalem som huvudstad. Detta innebär en farlig manipulation av internationell lag, som skulle ha förödande följder för den judiska staten. PA skulle då kunna utropa sin egen stat och bestämma dess gränser utan att någonsin behöva förhandla med Israels regering.

Detta är ett hot mot hela Israels existens som för det mesta inte uppmärksammats av Israels vänner. Internationell lag består av ett invecklat system av mekanismer som ibland kan missbrukas för att besegra en stat effektivare än genom traditionell krigföring. Därför är det viktigt att vi är medvetna om denna farliga utveckling och kämpar emot den genom bön, upplysning och genom att försvara Israels sak.

En gräns överskreds för första gången i St Petersburg i juni. PA lyckades få Födelsekyrkan i Betlehem listad som en palestinsk helig plats genom att falskeligen anklaga de judiska myndigheterna för att utgöra en fara för själva kyrkobyggnaden. På samma sätt anklagar de nu israelerna för att judaisera Jerusalem, trots det faktum att staden har varit judisk huvudstad i över 3000 år. PA ber nu FN att ingripa. Detta är ett allvarligt brott mot internationell lag och kan även stå i strid med själva FNs grundstadga.

ECI kommer återigen att starta en kampanj för att försvara det judiska folkets rätt till sitt urgamla hemland och att bevara Jerusalem som sin odelade huvudstad. Vi återupprepar vårt budskap från ifjol som uppfordrade till ”en förhandlingslösning baserad på historiska fakta och internationell lag”. Vårt öppna brev till FN undertecknades av over 60.000 vänner, inklusive många parlamentsmedlemmar och fd ministrar i sitt lands regering. Dessa senaste initiativ står i strid med alla tre principer (förhandlingar, historia, lag) som vi framhöll som förhandsvillkor för fred i Mellanöstern.

*) justitiekrig (eng lawfare, jf warfare, krigföring). Illegitim användning av nationell eller internationell lag i syfte att skada en opponent, få hegemoni i offentligheten, skada en opponent ekonomiskt , eller att binda upp hans tid så att han blir förhindrad att vidta andra åtgärder, tex att kandidera för offentliga tjänster 


Vänligen hjälp oss på något av följande sätt: 

1. Bed att varje palestinskt försök att ensidigt utropa en stat stoppas. Du kan följa med den senaste utvecklingen på Twitter @ECIUN, där vi förser dej regelbundet (ibland dagligen) med ny information.

2. Hjälp till att göra filmen ”Give Peace a Chance” känd genom e-post och sociala media . Planera särskilda  tillfällen i din församling eller i ditt lands parlament. Filmen har en bra budskap om staten Israels juridiska grund och farorna med ensidiga åtgärder. Filmen finns på www.givepeaceachance.info

3. Hjälp till att distribuera vår nya bok: “Foundations of the International Legal Rights of the Jewish People and the State of Israel” ("De lagliga grunderna för det judiska folkets och staten Israels rätt ”) skriven av Dr Cynthia Day Wallace. Boken stärker filmens budskap och tillsammans utgör de starka informationsredskap. Du kan beställa boken på sidan www.givepeaceachance.info eller genom att sända oss e-post till info@ec4i.org

4. Hjälp oss ekonomiskt att nå ut med detta budskap till FN och de nationer som är representerade där, speciellt till europeiska nationer. Vi har nu en öppen dörr till många FN organisationer i New York, liksom till regeringar och parlament världen runt. Dina förböner och ekonomiska stöd kan ta oss dit.


Viktiga datum under 2012 och 2013

Slutet av år 2012 ser ut att bli en viktig och avgörande tid när det gäller att försvara Israel. Tack att du står med oss genom förbön och ekonomiskt understöd under denna tid.

Notera följande datum och planera att komma till Bryssel i november och mars:

17 - 19 augusti 2012: Konferens i Oxford för unga vuxna. För mera information kontakta Debbie Usher, debbieusher@hotmail.com

22 - 29 september 2012. FNs generalförsamling i New York. En delegation från ECI kommer att närvara.

15 november 2012. Den årliga Policy-konferensen i Europa-parlamentet i Bryssel. Talarnas namn meddelas senare.

16 - 17 november 2012. Tränings- och undervisningskonferens i Bryssel (i anslutning till årskonferensen.)

22 - 24 mars 2013. Den 11. årliga europeiska bönekonferensen i Bryssel.

Se vår video rapport och ge den vidare till dina vänner 


Tomas Sandell  tomas.sandell@pp.inet.fi
European Coalition for Israel
www.ecfi.org

Mikrochipet är här!

När Barak Obama drev igenom den allmänna sjukförsäkringen i USA tidigare i år nämndes ingenting om nästa steg: att operera in ett biochip eller microchip i handen hos alla amerikaner. Chipet ska innehålla alla data om personen: namn och adress, fingeravtryck, sjukdomshistorik, inkomster och mycket annat som man inte gärna pratar om för då skulle det bli uppror. 

Chipet ska inopereras i handen mellan tummen och pekfingret. Syftet är, sägs det, att öka säkerheten i sjukvården genom att göra den medicinska historien för personen som söker vård, lätt tillgänglig för vårdpersonalen.  Biochipet ska börja opereras in hos nyfödda under mars månad 2013!

Vissa delstater har redan protesterat och delstaten Virginia ställer sig helt utanför och har förbjudit befolkningen i delstaten att låta operera in ett sådant chip. 


Personligen är jag tveksam till om mars 2013 kommer att hålla. Jag tror att det blir en stor och känsloladdad diskussion i USA innan man börjar operera in chipen på människor. Mars 2013 kan mycket väl flyttas fram ett bra tag men tanken finns där hos ledarna. Det är nog bara en tidsfråga innan vi börjar diskutera saken även här i Sverige. Hittar man vettiga argument kan det gå fort.

Men det är ju en dröm för alla regeringar världen över att få medborgarna att bära ett sådant chip. I USA har man tidigare förkastat alla försök till tvångsregistrering. Nu That may be about to change, according to the Wall Street Journal kan det vara på väg att ändras. Skälet till ändringen är att stoppa den illegala invandringen.

Ett inte alltför avlägset tidstecken?

Och det tvingar alla, små och stora, rika och fattiga, fria och slavar, att ta emot ett märke på högra handen eller på pannan. Upp 13:16

Källor

Om du söker på internet på ordet biochip eller microchip får du en hel del länkar att läsa vidare på. Här kan du läsa mer

Ockupationen i Palestina

Vid en CNN-intervju nyligen, deklarerade en upprörd reporter från den Londonbaserade muslimska tidningen Al-Hayat, sin uppfattning om orsaken till den israelisk-palestinska konflikten: ”Det är ockupationen, ockupationen, ockupationen.” Varje intervju med palestinska talesmän innehåller välrepeterade hänvisningar till ”den israeliska ockupationen av Palestina”. Till och med BBC:s reportrar använder vanligtvis frasen ”den illegala ockupationen”. De som endast fått massmedias ensidiga, pro-palestinska bild av att Israel illegalt ockuperar palestinskt land, speciellt Gaza, Samarien och Judéen (= ”Västbanken”), förvånas säkert över att det påståendet inte stöds av historien eller av internationell lag. Många politiska och religiösa ledare, speciellt i Europa, har blivit duperade av propaganda från de 21 arabiska länderna.

Israels kritiker antyder den moraliska nödvändigheten av en palestinsk stat genom sitt flitiga användande av ädla termer såsom t.ex. ”självbestämmande”. Man kan inte annat än förvånas över att andra etniska gruppers längtan efter ett eget land, till exempel de 25 miljoner kurder som lovades ett eget land av världssamfundet i 1920 års Sèvresfördrag, ännu inte uppfyllts och helt ignorerats av sådana pro-palestinska pompösa herrar som Kofi Annan (FN), Chris Patten (EU) och Jacques Chirac (Frankrike). Om etnisk härkomst är den avgörande orsaken till en berättigad egen stat, vad ska man då säga om aboriginerna, baskerna, maorifolket, masajerna, pygméerna, skottarna, sorberna, till och med Amishfolket och hundratals andra som är minst lika etniskt urskiljbara som de arabiska palestinierna, vilka aldrig har utgjort en egen separat arabisk nation vare sig historiskt, språkligt, politiskt eller på annat sätt?

Man måste också undra varför, av alla gamla och nutida territoriella dispyter som innefattar en nations ockupation av en annan nations land (Turkiet på norra Cypern, Ryssland på Kurilerna, Marocko i Västsahara, Kina i Himalaya bara för att nämna några få), benämns endast Israel som illegal ockupant.

För att Israel verkligen skulle vara en ockupant behövs det att man är närvarande militärt eller administrativt på ett territorium som inte är ens eget. Det behövs att Israel inte har några rättvisa eller legala krav på landområdet och att det lagligen skulle tillhöra en annan suverän stat. Per definition måste alla dessa villkor vara uppfyllda för att det ska vara fråga om ockupation.

Dessutom, för att Israel skulle vara en illegal ockupant måste det vara fråga om en ockupation som är lagstridig eller som saknar rättslig grund.

Kan det någonsin vara tal om en laglig ockupation? Givetvis! Internationell lag erkänner giltigheten av en ockupation när till exempel det har skett i försvarssyfte, för att betvinga en angripare, eller så länge som ett hot från en angripare existerar. Under och efter andra världskriget var Tyskland ockuperat av de allierade länderna och av Sovjet. Den japanska ögruppen Kurilerna är fortfarande ockuperat av Ryssland fastän Japan inte utgör något militärt hot. Israel har hotats av krig och aggression alltsedan dess grundande 1948. Ett hot i detta avseende behöver inte ens vara ett hot mot landets existens. Finns ett mönster av militärt trakasseri från en angripare med räder över nationsgränser, artillerield eller statsfinansierad terrorism, så räcker det som grund för en ockupation från den kränkta nationens sida för att kunna undanröja hotet eller förhindra att området används för ytterligare attacker. På just dessa grunder rättfärdigar USA sin militära närvaro i Afghanistan ett halvt jordklot bort. Amerikanerna tänker stanna kvar där tills Al-Qaida och talibanhotet är helt oskadliggjort.

ARABISK AGGRESSION, ARABISK OCKUPATION

Först efter att Egypten, Jordanien och Syrien inlett krigshandlingar mot Israel under sexdagarskriget 1967, erövrade Israel Gaza och ”Västbanken”. I praktiken befriade Israel dessa territorier från Egyptens och Jordaniens ockupation. Båda dessa länder var, enligt internationell lag, illegala ockupanter. Egypten erövrade och ockuperade Gazaremsan illegalt 1948 när man anföll Israel. Jordanien erövrade, ockuperade och annekterade Västbanken illegalt när man från sitt håll anföll Israel 1948. Eftersom inget av dessa två arabländer hade legal rätt till dessa territorier, kan inte Israel anklagas för ockupation när man erövrade det från ”tjuvar”. På ett typiskt hycklande sätt, sa världssamfundet ingenting om Egyptens och Jordaniens illegala ockupation. Inte heller krävde man ett palestinskt självbestämmande under den 19 år långa illegala arabiska ockupationen.

ISRAEL ÄR INTE OCKUPANT

Israel passar inte in på definitionen av ockupant. Faktum är att Israels närvaro där, och dess lagliga anspråk på områdena har stöd av internationell lag. Om Israel inte är ockupanter, vilket vi strax ska visa, då finns det inte heller någon ockupation. Israel bildades 1948 i enlighet med internationell lag. Israels arabiska grannar däremot, förkastade vad hela världsopinionen sa och startade illegala krigshandlingar vilka ledde till ett krig som hade målet att tillintetgöra den judiska staten.

Judarnas rätt till Palestina bekräftades av Nationernas Förbund (NF) 1922 när samtliga 52 medlemsländer röstade för Palestinamandatet och tilldelade Storbritannien det administrativa ansvaret för territoriet i syfte att bygga upp ”ett judiskt hemland”. Deklarationen om Palestinamandatet är ett dokument som tillhör internationell lag. Den tillerkänner judarnas historiska rätt till landet redan i förordet. Den beviljade politiska rättigheter (i syfte att skapa ett nationellt hemland) för judarna enbart, (Artikel 2, i förordet). Ickejudars civila och religiösa rättigheter i mandatet garanterades men de gavs inte samma politiska rättigheter som till judarna, (Artikel 2, i förordet).

Deklarationen slog vidare fast att judiska bosättningar i Palestina skulle främjas av mandatmakten, (Storbritannien); de skulle vara intensiva och innefatta alla sorters landområden, inklusive statlig mark, förutom den mark som behövdes för allmänna syften, (Artikel 6, i förordet). Statlig mark utgjorde den klart största delen av Palestina. Dessa landområden var ytor som inte ägdes privat (och togs med automatik över från den Turkiska myndigheten som besegrats av Storbritannien i första världskriget). Deklarationen om ett Palestinamandat kan verka partisk mot araberna men sanningen är den motsatta. För samtidigt skapade och garanterade Storbritannien och Frankrike, flera arabländer deras självständighet, (t ex Egypten och Syrien) i hela Mellanöstern som tidigare hade legat under turkiskt herravälde.

Dessutom, på Storbritanniens yrkande, begränsade Nationernas Förbund (NF) de judiska bosättningarna i de delar av Palestina som ligger öster om Jordanfloden, (Artikel 25), vilket utgör 80 % av hela Palestinamandatet. Sedan tog koloniminister Winston Churchill och styckade av hela detta enorma område från det judiska hemlandet och skapade ett territorium styrt av en arabisk beduinhövding, Abdullah. En totalt konstgjord stat kallad Transjordanien, (senare Jordanien) som aldrig tidigare hade existerat, skapades då. Araberna i västra Palestina är inte etniskt annorlunda än deras bröder i Transjordanien. Faktum är att det redan finns en palestinsk stat på huvuddelen av Palestina, befolkad av en palestinsk-arabisk majoritet, nämligen Jordanien. Det är en arabisk Palestinsk stat! Endast den kvarlämnade mindre delen väster om Jordanfloden, hälften så stort som Schweiz, reserverades för judarnas längtan efter ett nationalhem.

JUDISKA ”BOSÄTTNINGAR” ÄR LEGALA

På de återstående 20 % av Palestina, som även inkluderar Gazaremsan, ”Västbanken” och till och med en del av Golanhöjderna, har rätten för judar att bosätta sig där, aldrig blivit begränsad, upphävd, inställd eller ersatts av något annat. Rätten för judar att ha tättbebyggda bosättningar gäller hela området väster om Jordanfloden.

För somliga kan det vara chockerande att judar skulle ha laglig rätt att bo i Gaza, Hebron, Betlehem, Nablus, Ramallah eller var som helst i Palestina. Precis lika stor rättighet har de att bo där som i Haifa, Tel Aviv och Jerusalem. 1922 års deklaration om ett Palestinamandat har lika stor tillämplighet i Gaza, Judéen och Samarien (”Västbanken”) som i det övriga Israel inom den så kallade Gröna linjen, (inom 1967-års gränser).

Att förneka tillämpligheten av mandaträtten för judar att bosätta sig i Gaza är att förneka mandaträtten för judar att bo i Tel Aviv eftersom Palestinadeklarationen inte gör någon åtskillnad mellan dessa områden eller orter. Deklarationen är den juridiska grunden för alla judiska bosättningar var som helst i Palestina.

Någon kanske ifrågasätter om mandatdeklarationen har någon giltighet i dag när Nationernas Förbund inte längre finns. Storbritannien gav dessutom upp mandatet efter att ha misslyckats med att fullborda sitt uppdrag. Men, precis som giltigheten av ett testamente inte upphör bara för att den som skrivit det eller den som ska verkställa det har avlidit, har inte heller NF:s deklaration om ett Palestinamandat upphört att gälla.

Ironiskt nog har det till och med blivit så att Israel, som är den administrativa myndigheten i Palestina efter Storbritannien som övergav sin post, är nu under internationell lag skyldig att fullborda mandatets krav, inklusive att bosätta landet!

Vidare har FN som är NF:s efterträdare, bekräftat giltigheten av alla mandatets åligganden genom att innesluta dem i sin egen FN-stadga, speciellt i Artikel 80 (kallad ”Palestina paragrafen” på den tiden).

Rättigheten för judar att bosätta sig varhelst i hela Palestina väster om floden Jordan, är därför garanterad av både NF och FN, utan tvivel till besvikelse och förtret för förespråkarna av en andra palestinsk stat.

FN-RESOLUTION 181

Fastän att FN:s beslut 1947 till förmån för Delningsplanen, (se nedan) har fått en upphöjd plats i israelisk populärhistoria, är det faktiskt den tidigare Mandatsdeklarationen som juridiskt rättfärdigar den judiska staten och dess bosättningsrättigheter. I och med att Delningsplanen nyss blev nämnd är det dags att gå vidare till de Palestinsk-arabiska kraven.

I och med att Palestinierna aldrig haft en egen suverän stat med legala rättigheter till det omstridda territoriet, kan de inte hävda att Israel ockuperar deras land illegalt. Tvärtom, den judiska rättigheten därtill är fastslagen.

Palestinierna använder idag 1947-års Delningsplan, även kallad FN-resolution 181, för att understödja sina krav på Palestina eller de delar av Palestina de vill ha. Planen var ett förslag till att skapa en judisk stat och en till palestinsk-arabisk stat på de återstående 20 % av Palestina. Jordanien som är den första palestinska staten, vilket tidigare nämnts, utgör 80 % av Palestinamandatet. Detta är en till av historiens ironier, att hela Arabförbundet, inklusive det ”Palestinsk-arabiska ledarskapet”, förkastade Delningsplanen 1947 och inledde krig mot Israel i förtröstan på att arabisk militär styrka skulle avgöra tvisten.

Delningsplanen däremot, har ingen som helst juridisk giltighet i dag. Resolution 181 blev aldrig ett rättsligt dokument i internationell lag. Fastän FN:s generalförsamling godkände den, så ratificerade inte Säkerhetsrådet den. Säkerhetsrådet fick aldrig en chans att göra det då förhållandena på marken, nämligen den arabiska attacken mot Israel, gjorde resolutionen irrelevant. Israel hade accepterat resolutionen. Araberna förkastade den och startade ett krig istället. Resolutionen var beroende av attbåda sidor accepterade den och har inte stått kvar på dagordningen sedan dess. Endast resolutioner antagna av Säkerhetsrådet är giltiga rättsliga dokument. Resolutioner antagna av Generalförsamlingen är förslag, rekommendationer och uttryck för åsikter, men inte lagar.

Trots den absurda situationen med många resolutioner från flera av FN:s organ, inklusive Säkerhetsrådets resolution 1397 (mars 2002) som stöder palestinska krav på egen stat, i motsats till FN-stadgan, så finns det ingen lag som specifikt garanterar någon enda del av Palestina med erkända gränser till Palestina-araberna. Resolution 1397 bekräftar endast palestiniernas vision om en egen stat. Den ger ingen laglig rätt till en egen stat. Samtidigt gäller fortfarande rättigheterna för judar att bosätta sig överallt i Palestina.

Det var på grund av denna juridiska verklighet som USA:s dåvarande FN-ambassadör Madeleine Albright 1994 sa: ”Vi stöder inte beskrivningen av det territorium som Israel ockuperade under kriget 1967, som ockuperat palestinskt territorium.” Flera experter på internationell rätt, t.ex. Douglas Feith, Eugene Rostow och Stephen Schwebel, har övertygande visat på Israels juridiska rätt till Gaza och ”Västbanken”. (Schwebel har varit President i Internationella domstolen i Haag, och professor i juridik vid Harvard University).

Hur kan Israel ”ockupera” sitt eget land? Hur kan palestinierna kräva land som de inte har någon laglig rätt till? Anklagelserna mot Israel är orättfärdiga. De israeliska rättigheterna är obestridliga. De judiska ”bosättningarna” är absolut lagliga. Dessutom är anklagelsen att Israel bryter mot Fjärde Genevkonventionen ohållbar. Den konventionen är inte tillämplig då det inte handlar om ”ockuperat” land som tillhör en annan ”stat”.

FN, EU och internationella domstolar må motsäga och ignorera tidigare avtal och lagar som bekräftar Israels rättigheter, precis som kurderna under 80 år har ignorerats. Men Israel är inte och har inte heller varit en illegal ockupant.

Man kan ifrågasätta den intellektuella redligheten och etiska standard hos fördomsfulla reportrar och politiker som regelbundet använder stämpeln ”illegal ockupation”, och slår fast att det lagliga är olaglig, att det som är rätt är fel och att det rättvisa är orättvist.

”Ve dem som kallar det onda gott och det goda ont, som gör mörker till ljus och ljus till mörker, som gör bittert till sött och sött till bittert! … Liksom eldsflamman förtär strå och halm sjunker ihop i lågan, så ska deras blomning flyga i väg som stoft, eftersom de förkastade HERREN Sebaots lag, och föraktade Israels Heliges ord.” (Jesaja 5:20, 24.)

Gabriel A. Goldberg

Översatt från engelska av Olof Amkoff. Artikeln återfinns i den messianska familjen Goldbergs nyhetsbrev Hashivah årgång XXVI, nummer 1, 2003. Det går att gratisprenumerera på denna mycket informativa och vederhäftiga publikation på adress: HASHIVAH, P.O. Box 23890, Jerusalem, 912 37, ISRAEL.

Den går att få på engelska och tyska förutom vissa specialnummer på svenska, de är XXV nr 1, XXVI nr 1 och nr 2.